Vet en fisk vad vatten är?

“Det där behovet du beskriver går ju inte att förstå om man själv inte har gått omkring utan att kunna höra under en tid.” Jag har just berättat om en ny svensktillverkad AI-app, för en tjänsteman från en mindre svensk kommun. Appen gör att döva och hörselskadade själva kan ringa helt vanliga telefonsamtal till myndigheter och andra tjänsteleverantörer. Det som mottagaren säger skrivs ner automatiskt, och med knappval kan användaren själv koppla sig vidare. 

De flesta tror att dessa funktioner är självklarheter som redan finns för alla. Att detta redan är löst för alla. Det är det inte och jag känner en frustration över att det är så mycket jag behöver förklara för att andra ska förstå. Men det är just det. Hur förklarar man att kommunikation inte är en självklarhet för de som inte har problem med det? Vet en fisk vad vatten är?

Ändå sitter det så att säga fiskar runt om i myndigheter och tycker till om vad vatten är. Överfört sitter det fullt hörande personer utan insikt och bedömer vad som är bra för döva och hörselskadade. Det gäller statliga myndigheter som styr över infrastruktur och delaktighet, regioner som handhar hjälpmedel och kommuner som skall ta hand om oss alla. Jag kommer nu att tänka på personer jag mött och deras berättelser: 

“Vem är det som är satt att bestämma att jag inte ska få automatisk textning ihop med bildtelefoni? Detta skulle göra att jag skulle kunna ha det där två-timmars-samtalet med min bror som jag hade för tio år sedan? Detta för att någon, som inte vet behovet, bedömer att textningen inte är 100% bra?”, undrar en man som nästan inte hör något alls längre trots CI-implantat.

En kvinna undrar om hon vågar åka ut till sitt lantställe igen. “Sist jag var på landet blev jag stående ensam på landsvägen. Jag väntade på taxi men den kom inte. När jag ringde taxi kunde jag inte förstå vad växeltelefonisten sa eftersom denne bröt på annat språk. Där hade jag haft nytta av textade telefonsamtal. Men jag får inget sådant hjälpmedel eftersom jag bedöms höra för bra enligt hörselkurvan.”

“Om det är en teckenspråkstolk som jag vet inte är så bra, så brukar jag lägga på och ringa upp igen, i förhoppning att en annan tolk svarar. Jag tycker att bildtelefoni.net borde använda tolkar som arbetat i minst fyra år innan de blir distanstolkar”. Rösten tillhör en döv man, som tecknar till mig. 

“När läkaren kom på ronden bad jag honom vänta. Jag hämtade därefter min iPad, ringde upp tolk och så kunde vi tala med varandra”, berättar min döva pappa som då var 87 år. Han använde sin bildtelefon och ringde upp den statliga tolktjänsten som är öppen 07-24 och som bygger på den internationella standarden för Totalkonversation. Kort därefter får jag höra att regionen vi bor i håller på med ett digitaliseringsprojekt för att ta fram distanstolkning. Detta med hjälp av ett upphandlat videokommunikationssystem som inte är kompatibelt med den 07-24-tjänsten och inte heller lever upp till Webbdirektivet.

Några dagar senare träffar jag kommunen. “Din pappa kanske är intresserad av att testa samma videoapp som den teckenspråkiga hemtjänsten använder i ett nytt projekt?” Det visar sig att kommunen testar ännu ett system, olikt från både det regionen testar och den tidigare nämnda 07-24-tjänsten. Inte heller denna uppfyller Webbdirektivet. Vet de inte om att han redan har en bildtelefon/videoapp och har haft denna i över 10 år. En app som är finansierad av Socialstyrelsen och följer normen för Totalkonversation? Många som jobbar på teckenspråkig hemtjänst är själva döva. Borde inte dessa använda samma system som döva får förskrivet som hjälpmedel? 

Idag är det inte självklart för alla att kunna ringa till anhöriga, använda samhällstjänster över telefon eller kunna kommunicera med sjukvården. Det går knappt ens att beställa en pizza. Men när det kommer innovationer som kan ge mer delaktighet så är inte samhället rustat för att ta emot dem. Man förstår inte ens behoven. Det är som att samhällsapparaten är organiserat i separata fiskskålar. I varje fiskskål finns det en specifik art och ett eget liv med en egen kultur. Människor med annat sätt att kommunicera är däremot är utanför i en annan skål.

Tänk om vi alla var i samma akvarium!