Almedalsveckan kallas av region Gotland för “världens största demokratiska mötesplats för samhällsfrågor” och det är onekligen en dynamisk mötesplats. Jag deltog första gången 2012 och har återvänt de flesta år sedan dess.
Förra året så funderade jag över hur patientrepresentationen såg ut under veckan, så jag gick igenom det öppna programmet för att ta reda på det. Jag hittade 193 arrangemang som hade med ordet patient någonstans i beskrivningen. Av dessa var det inte fler än 63 som hade med öppet egenerfarna patienter, närstående eller patientrepresentanter på scenen. Detta innebär att i två tredjedelar av arrangemangen som handlade om patientfrågor så var de som diskussionerna handlade om inte aktivt inbjudna till diskussionen. Det tycker jag är under all kritik.
Naturligtvis så har jag gjort om mätningen i år och glädjande nog så har situationen förbättrats. Av sammanlagt 172 arrangemang som handlade om patienter så hade 73 också med patienter, närstående eller patientföreträdare på scenen. Det innebär att andelen arrangemang som borde haft patienter men inte har det, har minskat till 58%, se figur nedan. Även om det går åt rätt håll så är det fortfarande en alldeles för hög andel som saknar patientrepresentation. Det är nästan så att man kan tro att det är patientbrist.
Nedan finns en lista över ett antal arrangemang som jag särskilt vill rekommendera. För varje arrangemang i listan så finns en skärmavbildning från beskrivningen på programsajten och under bilden finns en länk direkt till arrangemanget.